Kan en reglering motsvarande Lex Maria och Lex Sara inom sjukvården och äldreomsorgen råda bot på missförhållanden inom samt stärka förtroendet för rättsväsendet?
Ja, svarar överåklagare Gunnar Stetler och advokat Claes Lood (tidigare Stetler) i en debattartikel i lördagens Svenska Dagbladet.
Debattörerna anser inte att det räcker med dagens möjligheter att göra en anmälan till JK och JO när en enskild utsätts för missförhållanden i en domstol eller brottsutredande verksamhet.
JO-kritik mot exempelvis åklagarväsendet brukar dessutom endast leda till tillfälliga förbättringar, anser Stetler och Lood. En risk är att kvantitet då går före kvalitet, som när utredningar avskrivs i stora mängder.
De vill istället skapa förutsättningar för ”rättsväsendet [att] läras att självlära”.
De riktar bland annat ljuset på organisatoriska problem som aldrig blir lösta för att de ansvariga cheferna inte tvingas ta itu med dem.
I debattartikeln pekar de på att enskilda tjänstemän många gånger hamnar i kläm trots att problem och missförhållanden just beror på systemfel utanför den enskilda individens kontroll.
”Med nuvarande regelverk kan man lite tillspetsat hävda att den enskilda tjänstemannen ofta får klä skott för kritik för fel som beror på organisatoriska brister, medan exempelvis generaldirektörer och andra personer i ledningsposition ofta blir passiva betraktare av ett problem som de själva äger och framförallt borde ansvara för”, skriver Stetler och Lood.
”En förutsättning för att komma till rätta med systemfel eller andra återkommande fel måste vara att ledningen antingen blir uppmärksammad på problemet eller i vart fall inte kan frånsäga sig ansvar genom att påstå sig vara oinformerad. Information om felet bör också vidarebefordras till rätt politisk instans och i förlängningen till medborgarna.”
Debattinlägget är intressant inte minst då Gunnar Stetler är en av landets mest seniora åklagare, idag chef för Riksenheten mot korruption men tidigare mångårig överåklagare på Ekobrottsmyndigheten.
I en debattartikel i Expressen nyligen tog Insiders-författarna Per Agerman och Annelie Östlund upp en liknande problemställning. Just Ekobrottsmyndighetens ledning har varit fixerad vid statistik och löften om ”hårdare tag” samtidigt som många av verksamhetens verkliga problem blivit olösta.
”Ekobrottsmyndighetens ledning har under flera år visat upp en bristande sjukdomsinsikt om de problem som verksamheten har att hantera.
Under nyss avgångna generaldirektören Gudrun Antemar blev EBM en mönstermyndighet som höll budgetar och levererade bra statistik.
’De senaste sex åren har verksamhetsresultaten ständigt förbättrats’, konstaterade EBM i ett pressmeddelande i januari i år.
Det är sådant som politiker gillar att höra men det betyder inte att de riktigt fula fiskarna åker fast.
Bakom EBM:s framgångsrika fasad talas det i korridorerna om att åklagare inte vill ta på sig stora utredningar och väcka åtal, för att de redan på förhand vet att arbetet är övermäktigt och resurserna begränsade.”
Läs hela debattartikeln på Expressen.se.